* * * *

Ystads Allehanda 6 maj 2015

 

Cosmic Wash Over 

Wonderful Surreal (Loud Mouth Records)

 

Allt eller det mesta

Trodde det skulle vara lite jazzktigt. I stället får jag…

Ja, allt eller det mesta. Malmögruppen Cosmic Wash Over har blivit ännu mer spretiga på sitt nya album.

Inledande ”The Game is Over” dundrar värre med elektrisk fuzzgitarr och slamrande trummor typ psykedelisk 60-talsrock, i ”Appetite” sjunger Felicia Konrad à la en soulsångerska och ”Struck” är mer av singer songwriterpop till akustisk gitarr.

Omväxlande alltså, minst sagt. Och allt mer spännande för varje lyssning. Mats Persson skapar stämning med elektroniska ljud och Caroline Leander visar att hon kan spela precis så fint på klaviatur som vi redan visste.

 

Bengt Eriksson

 

. . . . . . . .

* * * *

OJ nr 5 2012

 

Caroline Leander

Melting into happiness (Timbre Tone Music/Musichelp)

 

Jag upplevde Caroline Leander live redan på 80-talet vid flera tillfällen och gillade verkligen hennes sång och musik. Med denna skiva fortsätter Leanders romantiskt sköna klanger och välskrivna texter att flöda. Med uttrycksfull, känslosam sångröst och skicklig som pianist är hon omgiven av olika lysande musikanter, vilket ger musiken en kalejdoskopisk touch.

Looking for a touch är en färgstark sång och Leander spar inte på rösten. I Every second ger Filip Jers munspel en härlig krydda. Jens och Petter Lindgård med trombon respektive trumpet målar försiktigt där det behövs. Stråkarna i One of a thousand gör den ytterst lämplig som filmmusik. Ljudet är mycket bra.

 

Lasse Seger

 

. . . . . . . .

 

* * * *

Skånska Dagbladet 10 oktober 2012

 

Caroline Leander

Melting into happiness (Timbre Tone Music/Musichelp)

 

Jazz/pop. Ultrabegåvade Caroline Leanders förra album ”Under My Heart”, var en fröjd att ta del av. Den senaste, ”Melting into Happiness”, är om möjligt ännu lättare att ta till sitt hjärta. De intelligenta texterna är ljusare, åtminstone de flesta, och en del av Carolines vackra melodier är av ett slag som gör att det vore tjänstefel att inte spela dem åtminstone en gång om dagen i radio.

Sällskap på nya plattan har Caroline av sina vanliga lekkamrater, gitarristen Peter Tegnér, basisten Anders Lorentzi och trumslagaren Bo Håkanson. Dessutom har hon i några nummer kallat in bland andra Vindla String Quartet, munspelsvirtuosen Filip Jers och blåsarbröderna Jens och Petter Lindgård från Damn. Själv sitter hon förstås vid flygeln och sångmikrofonen. Och givetvis har hon skrivit såväl samtliga texter som melodier förutom att hon har arrangerat.

 

Jan Olsson

 

. . . . . . . .

 

LIRA Musikmagasin 4 – 2012

 

Caroline Leander

Melting into happiness (Timbre Tone Music/Musichelp)

 

SYNESTESIPOP. Det är ingen riktig ordning på Caroline Leander. Det är pop och jazz, liv och lust, färg och form, full fart och återhållsamhet. Det skulle kunna ha blivit en platta utan struktur och röd tråd – men det finns något som håller musiken samman och som gör att Melting into happiness lämnar ett starkt musikaliskt avtryck.

Den positiva oordningen finns i såväl musik som i texterna. Förvisso består texterna av vers och refräng – men de hänger i hop berättartekniskt på ett säreget och mycket uppfriskande sätt. Det är på det hela taget härligt med en sångerska/musiker/konstnär som vågar göra sina grej utan att vara rädd för att inte passa in eller böja sig inför krav och förväntningar. Det känns ända in i själen att Caroline gör precis det hon vill, på sitt sätt utan att kompromissa för att passa in i en genre eller stil.

 

Maria Lagergréen

 

. . . . . . . .

 

* * * *

Ystads Allehanda 26 september 2012

Caroline Leander

Melting into happiness (Timbre Tone Music/Musichelp)

 

Jazzpop

Caroline Leanders nya album är bättre i allt (jämfört med det förra): mer varierade låtar (alla av henne själv), bättre arrangemang och utbyggt komp (hon själv på sång och piano, samt eget band med gitarr, bas och trummor, Vindla String Quartet, munspelaren Filip Jers och ett par blåsare från Timbuktu/Damn). I melodierna, både lugnare och i bland lättfunkiga, blandas pop och soul. Kompet går mer åt jazz med stråkar som drar åt konstmusik.

 

Caroline Leander har rätt mycket gospel i rösten. Jag gillar när hon lever sig in och tar i så att rösten brister. Hon blir ett med texterna, inte den stora desperationen men inte så muntert heller.

 

Extra plus för Peter Tegnérs flyfingrade jazzgitarrplock. Sorgsamt vackra ”Painfully glad” med nämnde Jers på stämningsfullt munspel är en av mina favoriter, tillsammans med avslutande, lika sorgsna, lika vackra ”Silent storm” som Caroline sjunger till enbart sitt piano.

 

Bengt Eriksson

. . . . . . . .

 

* * * 

Upsala Nya Tidning 19 september 2012

 

Caroline Leander

Melting into happiness (Timbre Tone Music/Musichelp)

 

Uppsala-aktuella pianisten och sångerskan Caroline Leander – hon spelar på Katalin onsdag 19 september – sticker ut lite extra bland alla förhoppningsfulla unga artister som vill bli erkända i genren. Detta är hennes femte album i eget namn och hennes personliga blandning av singer/songwriter och jazz blir alltmer självklar. Hon sjunger också med högst egen omisskännlig röst och kan konsten att följa upp den med lyhört pianospel. Låtskrivandet har också utvecklats under resans gång. Detta tillsammans med ett lyhört band blir riktigt bra, även om det tar en stund att komma underfund med hennes egenart.

 

Björn G Stenberg 

 

. . . . . . . .

 

* * * 

Sydsvenska Dagbladet 12 september 2012

 

Caroline Leander

Melting into happiness (Timbre Tone Music/Musichelp)


Med förra albumet ”Under My Heart” från 2010, i grunden en röst-och-piano-platta, var det som om Caroline Leander hittade hem som artist, låtskrivare och sångare.

Här är produktionen och arrangemangen större. Malmöartisten Leanders speciella närhet och värme finns kvar, liksom lågmäldheten och de vackra melodierna, men nu dominerar harmonin och tryggheten klart i de jazz- och popkantade singer-songwriter-spåren. På ”Under My Heart” var det intensiva växelspelet mellan lycka och livsproblem en av de stora kvaliteterna.

Så den återhållna ilskan i ”Looking for a Touch” och ”Ordinary Day”, med sin separationssmärta under vardagsytan, kommer som välkomna saltkorn mitt i ”Melting into Happiness”.

 

Bästa spår: Ordinary Day

 

Alexander Agrell

 

. . . . . . . .

 

* * * *

OJ 3 – 2010

 

Caroline Leander

Under my heart (dB/Naxos)

 

Pianisten och sångerskan Caroline Leander har komponerat samtliga sånger på denna cd, och hon har genom åren utvecklat en musikalisk profil som hör hemma i samma sfär som Carole King och Norah Jones – i alla fall enligt min egen högst privata åsikt.

 

Leander har en spröd, lätt beslöjad stämma med ett personligt vibrato, och hennes kompositioner består mestadels av ballader med lyriskt romantiska och smått underfundiga, bitterljuva texter som handlar om saknad, brustna hjärtan, intensiv kärlek, ackompanjerat  av ett mjukt följsamt och samtidigt distinkt pianospel. Några gånger kan det svänga till som i lättrockiga Troubles on my mind och i skönt gungande halvshufflen Gravity som borde ha alla förutsättningar att bli en melodifestivalvinnarlåt – åtminstone om jag fick vara med och bestämma…

 

Kompet håller sig diskret på behörigt avstånd utan att för den skull utplåna sig själv- här råder fin balans mellan rösten och det instrumentala. Caroline & co har åstadkommit en snyggt förpackad och välgjord produkt, som rekommenderas till alla vänner av uttrycksfull och småromantisk småsvängig musik.

 

Per Wikén

 

. . . . . . . .

 

 

LIRA Musikmagasin 2 – 2010

LIRA GILLAR!

 

Caroline Leander

Under my heart (dB/Naxos)

 

Även om Caroline Leander redan under 1990-talet gav ut tre skivor i eget namn är detta första gången jag stiftar bekantskap med henne – och jag gör det med ett sällsynt stort nöje.

 

Under my heart är en synnerligen gedigen produktion bestående av tolv sånger samtliga signerade Leander. Låtmaterialet har en härlig spännvidd och variation, framför allt är det melodiska hantverket helgjutet – det är bara något enstaka spår som inte helt faller mig på läppen – och den största styrkan med skivan är att den lyckas plocka fram varje låts särart.

Musikaliskt rör sig sångerna i ett gränsland mellan pop och jazz; det är främst Leanders fina och sparsmakade pianospel som skänker den jazziga touchen. Närmast mitt hjärta hamnar ett flertal ljuvligt lågmälda ballader (From now on och Enemy of love). Men även då tempot skruvas upp och stråk av rock och gospel infinner sig (Troubles on my mind och Gravity) är jag full av uppskattning.

 

Arrangemangen är utsökta. Navet är trion som kompletteras av Anders Lorentzi på bas och Bo Håkanson på trummor, men i ett par spår skapar cello och flygelhorn härligt färgande stämningar. Carolines eget körande är också mycket smakfullt.

Caroline Leander bjuder tveklöst på det där lilla extra som får en skiva och en artist att sticka ut – personlighet. Jag upplever att den tar sitt ursprung i en mognad och trygghet – modet att våga vara, i stället för att efterlikna.

 

När jag till sist konstaterar att mitt exemplar av skivan kommer att snurra många gånger även sedan dessa rader är färdigskrivna har jag också givit mitt yttersta lovord.

 

Rolf Bernskiöld

 

. . . . . . . .

 

 

 

* * * * *

Sydsvenska Dagbladet 17 februari 2010

 

Caroline Leander

 

Under my heart (dB/Naxos)

 

Jo, nog har det här albumet fått mogna fram. Inget ont om Caroline Leanders tre 90-talsplattor, men den här cdn snurrar på en annan nivå. Låtskrivandet, texterna och sången – produkter från en mycket mera livserfaren människa – håller högre klass och allt på ”Under My Heart” samverkar och pekar åt samma håll. Samtidigt vilar det något okonstlat och naturligt över sångerna.

 

Vi befinner oss i en singer-songwriter-pop med jazzvantar, byggd runt Caroline Leanders pianospel. Som är smakfullt och oftast ganska återhållet, men kapabelt att bryta sig ut och gnistra till ordentligt. Basisten Anders Lorentzi och slagverkaren Bo Håkansson spelar i samma anda som huvudpersonen. Balladerna bär plattan, men ett par spår vevar upp tempot: souljazziga ”Troubles on My Mind”, den standardlåtslika snärtiga ”Unpredictable” och så gospel- och körkryddade ”Gravity”, cdns mest hitmässiga låt.

 

Caroline Leander använder och behöver ingen jätteröst för att uttrycka det hon vill. Med orden vänder hon ut och in på relationer, förhållanden, förälskelse och framför allt uppbrott, men även i de svarta djupen lyser en positiv ton, tack vare låtarnas durfärg och sångerskans egen attityd. Innehållet i de genomarbetade texterna är sådant som de flesta över 25 kan känna igen och ta till sig, men Caroline Leander är en skarp iakttagare som hittar de ömma brytpunkterna. Och originaliteten säkras hursomhelst av de många starka eller roliga formuleringarna: ”trying/…/to keep my prince awake”, ”they say love is blind and so is hate”, ”lonely with you – are you lonely too?”

 

Bästa spår: Lonely with You

 

Alexander Agrell

 

. . . . . . . .

 

* * * * *

Kristianstadsbladet 3 februari 2010

 

Caroline Leander


Under my heart (dB/Naxos)

 

Ibland är en cd en varm famn att kliva in i. Här finns ett avväpnande älskvärt tilltal, mognad, balans och skönhet.

Caroline Leanders röst har en märkvärdig förmåga att varje gång fängsla från första anslaget. Om denne lyssnare behåller hon sedan greppet i varje ögonblick.

Hennes sångsvit förenar klokskap med lättillgänglighet, inbördes släktskap med omsorgsfullt genomarbetad variation. Pianotrions klang kompletteras av cello, flygelhorn och kör. Varje spår känns rätt på ett självfallet vis. För mig fick de gärna bli radiohits, hela bunten.

Texternas klass är hög, finesserna många. Ångerfulla ”Enemy of love” griper tag – i ”Gravity” skiner soulen. Här och var möter pregnant, mogen lyrik: ”Forgiveness is a fragile flower/still determined to grow”.

Sammanfattningsvis så skriver Caroline Leander bättre låtar, sjunger bättre och spelar bättre piano än flera besläktade artister med världsrykte.

 

Sven Bjerstedt

 

. . . . . . . .

 

* * * * *

Skånska Dagbladet 3 februari 2010

 

Caroline Leander


Under my heart (dB/Naxos)

 

Efter att ha ägnat de senaste åren åt franskinspirerat musicerande tillsammans med Ann-Marie Teinturier i duon “Prunes” är nu Caroline Leander tillbaka i jazzen igen.

Kanske är ordet jazzpop en bättre benämning, om man nödvändigtvis måste ha en etikett. Tolv sånger har hon snickrat till, de flesta självutlämnande(?) och med svek, trassliga relationer, krossade drömmar och annat elände som gemensam nämnare.

Bara vid ett par tillfällen tittar solen fram. Som i det underbara och synnerligen originella titelspåret och avslutande ”Forgiveness”.

Men allt är synnerligen begåvat och välgjort och melodierna, oftast ballader, vackra och tydliga. Och Carolines sparsmakade pianospel är som vanligt en lisa för öronen. Varför lägga pengar på lättviktare som Norah Jones? Caroline är mycket bättre! Dessutom är det ju inne att satsa på närproducerat.

 

Jan Olsson

 

. . . . . . . .

 

Ljusnan 2 mars 2010


Caroline Leander

 

 

Under my heart (dB/Naxos)

 

Caroline Leander bjuder sina lyssnare på sparsmakad melodisk vacker sång till eget pianoackompanjemang, Anders Lorentzi, bas och Bo Håkanson, trummor och percussions.

Tolv sånger skrivna och arrangerade av Caroline. Det mesta innerligt lyriskt vackert med litet sorgsen framtoning. Känsla och nerv i mycket långsamma Enemy of love och titellåt Under my heart. Lonely with you har fått försiktig intensitet för att låta sången blomma ut i funkbetonade Troubles on my mind. From now on, där Petter Lindgård, flügelhorn och Mattias Rodrick, cello, tillkommit, har också den fin rytmik. Jazzsång i den ”finstilta” Norah Jones-andan som tilltalar.

 

Thord Ehnberg

 

. . . . . . . .

 

Smålandsposten 31/3-2010

 

Caroline Leander

 

Under my heart (dB/Naxos)

 

”Det här är snyggt, sorgset, innerligt och djupt och äkta menat. Lägg därtill välsjunget, välarrangerat och välspelat, så täcker det in det mesta av vad Caroline Leander har att erbjuda”…

 

Magnus Nilsson

 

. . . . . . . .

 

Röster om tidigare utgivningar och konserter:

”Kompositören Caroline Leander… är utan tvekan en av de mest personliga och begåvade jazzkvinnor vi har sett i Sverige på mycket lång tid.” ”Carolines sång är personlig, opretentiös, rytmiskt vital, så väl som hennes smakfulla och speciella pianospel.”

(Jan Olsson/Arbetet)

 

”Caroline Leander liknar en kvinnlig Michael Franks. Precis som den supercoola amerikanen, lyckas hon balansera sina intelligenta låtar så de varken blir jazz eller pop, utan något väldigt intressant däremellan.” …”Caroline Leanders musik kan värma den mest frusna själ.” (Dan Backman/Svenska Dagbladet)

 

”Hennes starka personlighet – både som musiker, sångerska och kompositör, vittnar om en fast beslutsamhet. Materialet bygger broar mellan texten och rösten på ett mjukt och sensuellt sätt.” (Göran Olsson/Gefle Dagblad)

 

”Sångerna är skapade i klassisk, californisk singer/songwriter-anda… Musikaliskt är Caroline Leander fullständigt fullgången.” (Kjell Häglund/POP)

 

”I årets absolut sista skivtimma… en drömlik och tilldragande CD med Caroline Leander.” (Anders Hvidfeldt/Aftonbladet)

 

”Caroline Leanders trumfkort är att hon både har modern popkänsla och den sångsnickarglädje som skapde jazzens klassiska ballader.” (Alexander Agrell/Sydsvenskan)

 

”Lucky Dreams är på det hela taget, ett väldigt starkt debutalbum, skimmrande av sensuell och intim jazz som är Caroline Leanders musikaliska bomärke.” (Christer Borg/Kvällsposten)

 

”Caroline Leanders pianospel är lysande. Hennes instrumentala utflykter blir ibland till separata små stycken…” ”Det är något förbluffande med Leanders pianospel, samma upplevelse varje gång. Det är som om hon och pianot funnits tillsammans alltid. En sådan omedelbar relation har hon också till dragspelet.”

(Kjell A Johanson /Kristianstadsbladet)

 

”Prunes är en snudd på perfekt duo.” ”…Caroline Leander lägger till sin personliga och uttrycksfulla sångstil, lite ljusare och luftigare, och är dessutom en hjältinna på fräcka överstämmor. Hennes pianospel är melodiinriktat, jazzbottnat och finurligt…”

(Alexander Agrell /Sydsvenskan)

 

”…med idel dramatik, känsla och ett suveränt komp på pianot av Caroline Leander”

(Sophie Lossing /Norra Skåne)